På jobbet igen

Då var man tillbaks på jobbet efter några dagar under täcket med feber och ont i hals och öron. Tänk att man vid 36 års ålder fortfarande får öronsprång... Trodde faktiskt det var sammanlänkat med barnsjukdomar. Beikon har inte varit nådig dom dagarna jag låg sjuk, har inte visat minsta sympati med mig, han har legat i sitt hörn i soffan och blängt som bara han kan. När jag sedan blev bättre åkte vi ut till sommarstugan i Skebobruk som min kära far nu tyvärr sålt. Sen mamma dog för 3 år sedan har han inte haft samma intresse av att vara där ute, vilket jag helt och hållet förstår. Det känns bara lite tråkigt eftersom man har haft så många fina år därute. Brorsan har husvagn och vi har Gullebo så ingen av oss två kan ta hand om det heller. Vi lyckades tömma det som skulle tömmas i alla fall, det blev två fullastade bilar med saker som ska upp till Gullebo, inklusive en kanot som sitter på mitt biltak ! Vi trodde vi skulle få plats med den på uteplatsen med den är för stor, så den fick sitta kvar där den sitter. Medans vi fyllde våra bilar gick Den svarta lös på alla bollar min brorson släpat ut dit. Han hittade 2 fotbollar, 1 handboll samt en tennisboll. Lilla söta Ellen, pappas Goldentik, fick absolut inte komma i närheten, med Eiko "stilade" gärna med att morrande gå efter henne. På kvällen gick vi ner till badet där vi tränade lite och sen hoppade han i sjön. Kommer sakna stugan, jag har i omgångar bott därute när det stökat till sig i mitt liv och min mamma själ finns där. Men, man kan ju inte hålla fast vid något bara av sentimentala skäl, vi hade inte kunnat hålla det vid liv på samma sätt mamma och pappa gjorde. Hoppas nu bara att någon annan får njuta av det, och tar hand om det på samma sätt.